Vid sängen.
jag har
en spricka i min vägg
jag hängde gröna gubbar
när du inte såg
du var rädd
för hålet
i din (hjärt)vägg
missbrukare
du sa han bodde där
innan
du flyttade in
du är inte bättre
du missbrukade
m i g
om du bara visste
hemligheten bakom
sprickan
(jag gömmer knivar
i min vägg)
Omgiven av tyger
jag är inte lika transparent
längre. nu.
han frågade hur
det var
jag svarade jättebra
han sa det
var första gången på sex år
jag blir kallad
nya ord
jag känner
trots känsloingenting
kunde göra allt
för att få
krypa nära
min
När man vet
mjölken är slut
blir förvånad
när mjölken är slut
och tvättar kläder för hand
mitt i natten
och det handlar om
att göra sig av med
människor
nytt sköljmedel
maten man ätit
skriva viljan istället för måsten
tjugo kronor borde givit bort dom
rödvin gjorde
det här
vi drack aldrig
rödvin
jag dricker
te utan mjölk
Alla lösenord är försvunna
jag har hittat en ny
världsände
måste följa
tänka. inte på låtsas
ny hud jag kan inte
ömsa helt
lägger pussel. små bitar
hjärter död fan han log
som en jävla tavla på väggen
äckliga lakan fel säng
ömhet vi snackar smärta
liten tjej på bussen
jag säger jag vet
jag har gjort det med
vi åker hem hon vet inte
jag har gjort det med
jag har köpt nya tröjor funderar över min frisyr
pratar med främmande människor den där gatan
som utomlands liksom full av trevlighet
och jag var i den tysta staden för ett tag sedan
något var förändrat och jag bestämde
dags att bli ny så nu ger jag mig fan på det
nyheter och sväljer ett piller varje morgon
känsloingenting
kör på vill någon vill ingen alls
delade några kyssar med utlandet
nu vaktar jag min tunga
har råkat säga fel saker och för mycket
ändå fastnar orden jämt i halsen
det händer värre saker
så jag lägger mig ner blundar
vet inte om jag nånsin sover
så många timmar och jag stressar
över livet meningslöshet på riktigt
hon säger “åk med” jag försöker
inte tänka efter nån sa “kaos”
jag gillar struktur men kan inte
det blir
som det blir
Bestämmer vad som är fantastiskt vackert
vänder huvudet efter ambulanspojkens rygg
klarar mig fram till eftermiddagen
förstår ingenting när morgonen är för tidig
och allt jag ser är dig den natten
hur du var klädd hur du inte var det
hur världen var liten hur vi var större
orden som inte behövdes värmen vi delade
kravlösheten den stora självklarheten
det plötsliga allvaret, riktigheten
att säga allt bara berätta
alla tusen känslor som bankar sig ut ur bröstet
utan reflektion ja jag minns allt till dit
resten har jag kastat bort, förträngt
försöker med djupa andetag
ta mig framåt göra verklighet av råden
bestämmer öl fredagkväll spontanitet
för ett inre i funktion för att visa utåt
jag kan själv det går bra javisst
sedan fick min lägenhet
så vita väggar.
Så jag betalar för musiken orkar ingenting i telefon
får spel hamnar i en hög på golvet
i min garderob det är så synd om mig
så mycket yngre än jag borde snälla
det har gått år jag har klättrat fastnat
nånstans i mitten spyr det handlar om mig
och alla val han pratar om felaktiga beslut
jag är medveten om hela tiden lite för mycket
krav och så lite allt är okej nusåhärprecis
bara som det är behöver inte bli annorlunda
det räcker blir kanske inte över perfektion är
påhitt så vitt jag vet blekt noll färg rätt
så rent iallafall egentligen dammigt blåser
yr alla veckor som rullat förbi allt som hänt
på riktigt i mitt huvud allt jag målat upp
sköljt av inget går riktigt bort jag sätter aldrig
punkt