Jag ville inte känna
att det var över
men det var vad förnuftet sa
och hjärtat orkade inte längre
kämpa emot
Och tydligen går allt om man vill
så jag andas ut
Det
Alla molntussar
Honom
Sju hekto oss
lite överallt, men det syns inte
för vi finns egentligen inte
Vi fanns egentligen aldrig

Det låg rök över staden
som alltid
när våra kroppar sakta domnade
bort
Benen orkade inte längre
när vi veks av skratt
Världen svajade så
ändå ville kroppen inte lyfta
De kunde inte känna sina halsar
“its just not there” hörde vi
när vi försökte hoppa genom livet
Den natten när allt varade
när allt blev
en kyss och lite till
men vi kände knappt
oss själva
eller varandra
Tillsammans hade vi en rejäl kvällsfika
“spaceat” sa vi

Det var någon som hade bestämt
att så skulle det bli
och du gjorde vad jag aldrig hade vågat
Och femte våningen fanns bara inte
sen sa du att du inte var på sjätte heller
och mina fingrar genom det blonda håret i din nacke
slutade inte där
för jag var din för all tid vi hade
och du var nog nästan min
det är inget jag vet säkert
men jag tyckte dina läppar sa mina det
när vi klättrade upp för den branta trappan
allt för att vinka åt de andra
genom fel fönster
Men allt annat var rätt
när din kropp täckte min
och vi drunknade inte i vattnet
överallt
men i varandras ögon
Om vi bara fått lite längre
hade vi kanske överlevt