Plötsligt förstod jag
du brukar köra omkring planlöst
på nätterna
så som jag brukar gå omkring planlöst
på mornarna
Och jag undrar om du inte heller kan andas
som man ska
eller älska bara så mycket
som det är tänkt
om något någonsin är precis sådär lagom
för dig
som det aldrig är för mig

Det är aldrig klart
aldrig tydligt
Det är alltid där
alltid nära

Åh säg, vet du hur man ska göra?

Han hade redan känt mer
när jag tyst viskade
han fick känna försiktigt på det som finns
innerst inne
Han kysste, kände, log och sa
att han var glad men ändå ledsen
för han kunde inte säga tillbaks
det var inte så det fungerade
med honom
Ingen fick någonsin veta
vem han var

Att meningar kan vara så vackra
att ord kan få fast mark att vibrera
att verkligen skaka
ett helt liv

Ett kaos som inget annat,
ingenting eller någonting alls
Någonstans längst in eller i mitten
och det tar emot
fastnar, står stilla
vidgas för att någongång krympa
aldrig, aldrig försvinna

Sanning eller lögn
ord avsedda att…
jag vet inte
jag vet inte alls

Det är ingen fara, jag vet
man ska säga som det är
och du är
vad jag önskar vore nära
närmre
Ett språk och hav bort
och jag har kort kjol en lördagkväll utan att du vet
det är för dig
när natten kommer är det ännu mer
men natten är inte hos dig

Jag formar ord
någon dödar dem
med sin blick
sin tunga
du
Det hade varit osammanhängande
och fint
från ett huvud som bara vet
dig
Du ville gärna höra,
men allt sa
du ville hellre ha
oss