Kvällsrader. Men jag var mer hungrig än så
Vad det var jag ville kunde nog ingen svara på, allra minst jag
Väl tinat och sen finns det ingen ände på intensiteten
ingen återvändo
Och jag erkänner jag hade inte stretat emot
om jag blev upplyft
om vi gick runt allt vad det nu är
Jag skulle leta efter svaren i grus, gräs och sand
försöka läsa dom genom nyanserna i dina steg
Det skulle lära att det inte finns någon ände
på allt vad det nu är
och mina ben skulle bli svaga och du skulle nog få mjölksyra
i dina armar tillslut
Och det är en kraftansträngning modell allt för stor
att hejda känslor från ingenstans
de vet inte själva vart de ska ta vägen

Att få ihop det
sådär som man vill
som väldigt många men kanske inte alla
Sådär så det skulle flyta och ringla känslor rakt igenom
och rama in
Men det är alltid samma sak
för väldigt många men ganska säkert inte alla
Och man tycker det borde finnas en kapsel till hälften vit och till hälften blå
något piller man kan knapra
såsom för allt annat
och det smakar kanske fan men det är bara att svälja
säger dom

Jag hör inte, lyssnar inte, låtsas inte
Jag kan inte, borde inte, tänker inte
Det vore annat om jag hade
dina ögon

Det var inte meningen det skulle bli så
jag visste inte alls att det skulle bli så
och jag har nog aldrig vetat något om
ditt hjärta och vad det slår för
eller vad du står för
Någon kanske säger att jag vet något om
falsk dramatik iklädd morgonrock
att det kanske är mitt namn 
För det är så lätt att missa många små saker
de fastnar i kanterna och man glömmer dom i farten
Man vet nog allt vad det ska sluta med
inbillning om att ingen vill stanna

Hon andades in bruset som ju varje dag gånger två
räknade som hon fått lära sig är bra
Vaggades långsamt av osynligheten själv
kände det fanns ömhet i sättet han strök hennes hår
och hörde det viskas i örat att
“imorgon är det sommar och du får kanske vara med”
Sen ville hon hålla kvar vid känslan men det gick inte länge
för vem skulle tycka hon var okej då?
Och i strupen trängdes gråt med skrik och vädjan 
men om de kunde vara hemliga då?

Som om det vore något annat än måndag
låtsades jag att jag inte visste att jag skulle göra det
och att jag inte visste att han skulle ta den
Trots alla jävla papper sedan sex månader
och jag lovar ingen kan någonsin läsa det där
men han tog allt ändå
Så kom, satt och försvann dom på en timma och tolv minuter
hann liksom precis säga att det var ett ord för grovt för min mun
jag vet bara att jag inte klarar för mesigt och sådär snällt
Det gör mig illa till mods
för jag hatar att jag älskar
att han tog den

Det rosslar så när hon andas
Dom har tagit alla prover, men vet inte vad som är fel
Hon ler tappert
och det rosslar så när hon andas
men hon gråter inte för det
Hon hör de oroliga stegen i korridoren
strax utanför
Köksbordet, korsorden, blyertspennorna med inbyggt sudd
några minuter innan nollsju
inga piller alls
då
Den varma handen på hennes kind, som då
och det rosslade så när hon andades
några gånger till

Olika snabbt runt mitt huvud och mina axlar
jagade och hetsade dom
varandra och mig
sa att jag var fixerad
att jag var fast i en enda tanke
Högre och snabbare
och jag fattar inte hur dom fortfarande visste vad dom gjorde
eller vem som skickat dom på mig
Plötsligt var det allt jag trodde och visste
för dom fanns ju
Hon strök mig över ryggen och sjöng som förr
ändå blev inget som vanligt igen