Färdkost.

Han sitter på sätet snett bakom mig. Jag sneglar lite på honom.
Framför hans fötter står det en ryggsäck. Ur den tar han upp en gaffel och en burk.
I burken ligger det pannkaksbitar. Hans mamma eller pappa har nog skurit dem åt honom.
För han är liten. En pojke med mössa.
Och han äter sina pannkaksbitar. För han har varit på skolresa och det blir man hungrig av.
Det kommer jag ihåg.
Jag undrar om det är sylt på hans pannkakor. Eller kanske strösocker.
Så försiktigt och fint äter han. Den söte pojken.
Jag vill krama honom. Men det gör jag inte.
Vill inte störa honom. Hans fokus ligger på gaffeln, burken och pannkaksbitarna.
Han mår fint och är glad.
Jag är också glad. Väldigt glad för att jag fick vara med på ett litet hörn.
Att jag fick dela pannkakslunchen med honom.