Låt pojken bli en man med ro.

Ingenstans i närheten av en blund, en sån där period
precis så när han berättade att han aldrig var ensam men han var rädd ändå
för att
han var aldrig ensam

Männen som togs av havet
håller sig inte på avstånd, tränger sig tätt inpå
delar med sig av kvävnadskänsla,
den de kände innan död

Kallsvett varenda sekund av mörker och ljus
och han sa att han behövde
ett ingenting
men allt han ville ha var sin mamma
igen

Och skriket inga öron någonsin kan tåla
rädslan, sorgen, helvetet
ingen annan kan höra

Allt i världen säger
han kommer bli en av dom
så tunn, så fruktansvärt späd,
så blå
Men linjerna i hans hand visar
inre styrka