Att leva för sig och med någon.

Återigen
lyssna, lyssna
svälja

Och sen så vet man att det finns inget svar, fast man säger ändå. Men det blir inte bra. Det visste man när man tänkte, ja redan innan man sade. Innerst inne vet man det är inte sånt man ska behöva ta, samtidigt är man skyldig. Skyldig att ge tillbaks. Fan ta förr om åren, de som skulle stannat där de var.

Att försiktigt ruska om
med ord
något som förvandlas 
till en enda stor
provokation

En tanke om att “det finns nog inget att göra”. Vill inte, vill inte ha. Varenda replik fast i minnet. Olika början men samma slut. Igen. En gång till.