Jag har gjort flera försök förut. Jag har misslyckats, bara varit men hitintills inte lyckats. Nu ger jag mig på ytterligare ett försök. Undrar varför?

Men kanske, kanske är det dags nu, kanske är detta mitt moment? Kanske är det som man säger – tredje gången gillt.

Står på botten och tittar upp.

Gnuggar geniknölarna. Kreativitet kom.

Kanske. Tankarna börjar flöda.

Är det ens är tredje gången nu? Har inte koll på räkningen, tappade den nog innan jag ens började. Illa.

Som en guldfisk, fast värre.

Förord. En benämning på en del som oftast placeras i början av en publikation där författaren eller någon annan människa som varit involverad säger sitt. Säger hur skapelsen kom till, hur idén föddes och hur arbetet fortskred. Detta säger wikipedia om det hela.

Ja, jag fick läsa mig till det hela. Men inte för att jag inte hade en aning om vad det var, utan för att jag ville försäkra mig om det hela. Jag ville veta ifall det var någon annan som tyckte det samma som jag och tydligen var det så.

Hur kom jag på idéen? Den med att jag skall blogga? Den om min indelning i kapitel? Eller vad frågas det efter här egentligen? Vet inte. Men skriver på ändå, precis som vanligt, helt utan kontroll. Lite ta-fattigt-sådär. Själva bloggandet började efter att alla andra redan hade börjat och jag kände mig utanför, inte en i mängden. Hoppade på ett rullande tåg så att säga. Kul att skriva ett par rader tyckte jag. Skriva lite som man själv tycker och sedan kanske få någon stackare att läsa om det hela. Kanske till och med kommentera. Det sistnämnda har dock varit svårt att styra upp, men hoppas på bättring. Man vill ju trots allt känna uppmuntran – så att man skriver mer och utvecklas allt eftersom.

Det där med kapitel då? Dela upp bloggen som en bok? Tanken att göra det hela med bloggen kommer egentligen från Kalle. Det var helt hans idé, ett sätt att bryta sig från de vanliga kategorierna. Men det handlar nog mer om lathet kanske? Vad vet jag. Men sedan har jag även en sedan länge, liggandes dammig bakom någon hylla, så kallad tanke om att någon dag skriva en bok. Inte för att jag i min vildaste fantasi tror att detta skulle kunna bli någon bestseller av något slag, men en bok. I vilken form som helst. Detta är ju en början i varje fall, hissa seglen och se vart vinden tar oss, som man skulle kunna säga.

Om inte annat är det ju det perfekta stället att skriva av sig på. Typ.

Jag bjuder därför in er på min resa för att se vart det här skeppet kommer segla. Följ med mig i vardagen, läs vad jag ser, hör och tänker. Vem vet, kanske blir något av det?

Sträcker ut fingrarna, dags att börja skriva.

Som aldrig förr.