när värmen får klockorna att stanna upp

Jag vaknar upp i min lägenhet och ser hur morgonsolen leker med skuggorna på väggen. Klockan på väggen står still och väckarklockan har inte ring ännu. Klarvaken. Lägenheten är kvav och jag tog tidigt beslutet att sova utan täcke den här natten för att slippa den värsta av värmen. Folk säger att det är typiskt svensk att klaga, att aldrig vara nöjd, och jag får inte annat än hålla med. Det gör vi – även jag. Är det inte för varmt så är det för kallt, är det inte för mörkt är det för ljust.

Vi bor i ett klimat som är väldigt omväxlande, ett klimat där den ena dagen inte behöver vara den andra lik och att planera en grillning två veckor fram kan få oanade konsekvenser då regnet plötsligt bestämmer sig för att vräka ner. Detta till trots hoppas jag på sol nästa helg så att min innergård skall kunna husa gott sällskap efter att jag varit borta från staden de senaste veckorna – långt borta från den svenska värmen som jag så länge jag kan minnas ogillat.

Tackar för kyla jag, då kan man åtminstone ta på sig mer kläder – nu måste man däremot stå sitt kast. Tålamod.