Nytt ansikte. Ny form. En annan framtid.

Lika ovisst som förr andas jag åter form och ord. Allt för att samla funderingar och tankar.

Mellan raderna märks inte tidens avstamp, men länge sedan var det sist som vettiga tankar hamnade bland sidorna här. Åter skall det flöda. Kreativiten. Tankarna. Allt eftersom jag på vägen vandrar.

När jag sitter här och skriver. Skriver jag inte för att bli översköljd av uppmärksamhet, tjäna pengar på sponsring eller äckliga annonser. Jag sitter här och skriver för att jag själv vill, för min egen skull. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Min egen skull.

När jag helst orkar. När som jag känner lusten, inspirationen och kreativiteten flöda för att sätta samman orden som beskriver det jag ser, hör och tänker. Utvecklas.

Jag märker dock, att det blir fler som följer min resa. Inte många. Men tillräckligt för att göra det märkvärt. Jag välkomnar er, bjuder in er att fortsätta. För mitt i smeten slinker det ibland in en kommentar, en kommentar om hur bra man skrivit eller förmedlat en känsla. Och det gör mig glag. Riktigt glad. Glad över att veta att det inte bara är skit jag slänger ur mig.

Jag lyfter på hatten. Höjer mitt glas. Tackar och bockar.

Förändringar.

Eftersom formen på den här skapelsen är någonting som från början aldrig var klart, tillåts jag förändra. Självklart med någonting i kikaren och ni ser ju själva, mycket har hänt och mycket återstår innan allt flyter på till hundra procent.

Utöver det rent estetiska, symetriska och praktiska vill jag uppnå någonting som lyfter fram mina bilder och samtidigt möjliggör ett skrivande som inte “tvingar” mig att skriva en halvuppsats varje gång. För jag tror att, för precis så som man säger om en bild; “en bild säger mer än tusen ord”, kan en mening förmedla mer än tusen tankar.

Se er omkring. Titta, klicka och fundera. Säg vad ni tycker.

All kritik är bra kritik.

Typ.

Förord. En benämning på en del som oftast placeras i början av en publikation där författaren eller någon annan människa som varit involverad säger sitt. Säger hur skapelsen kom till, hur idén föddes och hur arbetet fortskred. Detta säger wikipedia om det hela.

Ja, jag fick läsa mig till det hela. Men inte för att jag inte hade en aning om vad det var, utan för att jag ville försäkra mig om det hela. Jag ville veta ifall det var någon annan som tyckte det samma som jag och tydligen var det så.

Hur kom jag på idéen? Den med att jag skall blogga? Den om min indelning i kapitel? Eller vad frågas det efter här egentligen? Vet inte. Men skriver på ändå, precis som vanligt, helt utan kontroll. Lite ta-fattigt-sådär. Själva bloggandet började efter att alla andra redan hade börjat och jag kände mig utanför, inte en i mängden. Hoppade på ett rullande tåg så att säga. Kul att skriva ett par rader tyckte jag. Skriva lite som man själv tycker och sedan kanske få någon stackare att läsa om det hela. Kanske till och med kommentera. Det sistnämnda har dock varit svårt att styra upp, men hoppas på bättring. Man vill ju trots allt känna uppmuntran – så att man skriver mer och utvecklas allt eftersom.

Det där med kapitel då? Dela upp bloggen som en bok? Tanken att göra det hela med bloggen kommer egentligen från Kalle. Det var helt hans idé, ett sätt att bryta sig från de vanliga kategorierna. Men det handlar nog mer om lathet kanske? Vad vet jag. Men sedan har jag även en sedan länge, liggandes dammig bakom någon hylla, så kallad tanke om att någon dag skriva en bok. Inte för att jag i min vildaste fantasi tror att detta skulle kunna bli någon bestseller av något slag, men en bok. I vilken form som helst. Detta är ju en början i varje fall, hissa seglen och se vart vinden tar oss, som man skulle kunna säga.

Om inte annat är det ju det perfekta stället att skriva av sig på. Typ.

Jag bjuder därför in er på min resa för att se vart det här skeppet kommer segla. Följ med mig i vardagen, läs vad jag ser, hör och tänker. Vem vet, kanske blir något av det?

Sträcker ut fingrarna, dags att börja skriva.

Som aldrig förr.