Medan hösten och vintern passerat och jag liksom insekterna legat i dvala. Låtit skrivandet kastas under soffan tillsammans med dammråttorna och fyllt kalendern med såväl vettigt som ovettigt. Kommer jag liksom våren krypandes, lite längtandes efter att åter igen skriva ett par rader.

Saker har förändrats, saker har hänt och passerat. Blivit en del av det förflutna och det vi kallar historia, allt det där vi en dag längre fram skall minnas och ta lärdom av. En del av det kognitiva barnet. Personen som lägger ihop ett plus ett och får tre.

Likt alla andra gånger då veckan verkar vara oplanerad och kalendern står tom fylls den på strax innan den nya veckan sätter fart. Vad som från början var en vecka som skulle vigas åt studier, verkar nu förvandlas till en fylld med studier, tre möten och en över-dagen-resa till Stockholm.

Men det är någonting för morgondagen, nu är det söndag och herrn skall ta det lugnt, måla på sin tavla och läsa lite i sin bok. Allt till tonerna av Herr Stevens.

Idag vaknar han efter att ha överutnyttjat snooze-knappen likt en shoppaholic som spenderar för mycket pengar och köper för många skor. Drömt om hur kasst hans mobilbatteri är när han verkligen behöver ringa samtal och fått kallsvettningar av att ha slagit ut 14 tänder.

Det nya året börjar allt med intressanta drömmar.

Idag är sista dagen på 2009. Det känns ganska sorgligt på ett sätt, men jag kan inte riktigt förklara varför. Det enda jag kan sätta fingret på är att de åren som passerat sedan millenieskiftet varit enormt förändrande och samtidigt vet man att de kommande året, åren, kommer bjuda på kanske lika mycket. Så kanske skulle man kunna kalla det för nostalgi.

Idag är dagen då man skall se tillbaka och dagen man skall blicka framåt.

Tack, 2009.

Det där med att få tiden att räcka till är finurligt. Man bestämmer sig för att göra en hög med saker sedan när man väl är igång dyker det upp en påse med ytterligare saker att göra. Well, that’s my life och jag klagar inte.

Det är faktiskt riktigt bra just nu.

Tiden har gått. Flugit förbi och försvunnit. Allt i hastigheter snabbare än den du skulle ta på dig för att kunna bokstavera “sex sardiner i en sardinburk”. Snabbt, eller hur? Hur som helst har veckorna som jag låtit skrivandet här vila, satts på hyllan och låtit damma igen, varit långt från händelselösa – under vissa dagar har det till och med varit så intensivt att sömnen fått vika åt sidan för att tas igen några dagar senare.

Kontakter har knutits, minnen har skapats och världen som förr tycktes stå still för ett par sekunder har återigen sats i rullning. Årets höst är här och med den kommer nya äventyr.

Vill egentligen dra ner persiennerna, låsa dörren, slänga bort nyckeln och stänga av mobilen.

Andas en liten stund… men nu jäklar är det igång. Dag ett.  Inslussningen.

…och jag är redan helt slut. Typiskt.