Tillbaka i hemmet för en sekund. Packar om och reser iväg igen.

Tonerna av solvågen hörs från högtalarna medan svettdropparna rinner ner för pannan.

Önskan om någonting svalt är stor.

Klockan visade tidigt och kroppen kände sig redan då redo att kliva upp. Genom fönstret syntes en blå himmel och fågelsång hördes bland träden. Trots det spenderas dagen inomhus.

Listan med saker att göra låg bredvid sängen. En efter en betas de av.

Skriver saker på händerna för att minnas. Inte glömma av de små detaljerna, sakerna som skall med posten under morgondagen och väskan som skall packas på torsdag.

Snart bär det av igen.

Jag började räkna ner. Kom till noll.

Log.

Nu börjar vi räkna ner igen.

Helt plötsligt var det ta mig fan bara kolsvart ute. Då insåg jag att klockan var fem över tolv och att det snart var dags att bege sig hemåt. Vi satt och gäspade kapp efter timmar av slit hit, dit, fram och tillbaka med vårt gemensamma verk som nu är färdigställt. Denna kväll kunde sluta lite hur som helst men slutade här.

Stilla i köket över en kopp kaffe. Snart vandrandes på vägen hem.

Kanske möts vi. Kanske inte.

Nytt ansikte. Ny form. En annan framtid.

Lika ovisst som förr andas jag åter form och ord. Allt för att samla funderingar och tankar.

Mellan raderna märks inte tidens avstamp, men länge sedan var det sist som vettiga tankar hamnade bland sidorna här. Åter skall det flöda. Kreativiten. Tankarna. Allt eftersom jag på vägen vandrar.

Medan hösten och vintern passerat och jag liksom insekterna legat i dvala. Låtit skrivandet kastas under soffan tillsammans med dammråttorna och fyllt kalendern med såväl vettigt som ovettigt. Kommer jag liksom våren krypandes, lite längtandes efter att åter igen skriva ett par rader.

Saker har förändrats, saker har hänt och passerat. Blivit en del av det förflutna och det vi kallar historia, allt det där vi en dag längre fram skall minnas och ta lärdom av. En del av det kognitiva barnet. Personen som lägger ihop ett plus ett och får tre.

Likt alla andra gånger då veckan verkar vara oplanerad och kalendern står tom fylls den på strax innan den nya veckan sätter fart. Vad som från början var en vecka som skulle vigas åt studier, verkar nu förvandlas till en fylld med studier, tre möten och en över-dagen-resa till Stockholm.

Men det är någonting för morgondagen, nu är det söndag och herrn skall ta det lugnt, måla på sin tavla och läsa lite i sin bok. Allt till tonerna av Herr Stevens.

Idag vaknar han efter att ha överutnyttjat snooze-knappen likt en shoppaholic som spenderar för mycket pengar och köper för många skor. Drömt om hur kasst hans mobilbatteri är när han verkligen behöver ringa samtal och fått kallsvettningar av att ha slagit ut 14 tänder.

Det nya året börjar allt med intressanta drömmar.

Idag är sista dagen på 2009. Det känns ganska sorgligt på ett sätt, men jag kan inte riktigt förklara varför. Det enda jag kan sätta fingret på är att de åren som passerat sedan millenieskiftet varit enormt förändrande och samtidigt vet man att de kommande året, åren, kommer bjuda på kanske lika mycket. Så kanske skulle man kunna kalla det för nostalgi.

Idag är dagen då man skall se tillbaka och dagen man skall blicka framåt.

Tack, 2009.